Fakta om Kaili
Huvudstad: Ovion
Invånare: 17 miljoner
Nationell färg: Ljusblå
Vatten: Insjöar. Inget hav.
Klimat och natur: Växlande årstider. Jordbrukslandskap.
Kända byggnader: Slottet Ceathlan samt Kailiska Akademien, en plats för forskning inom vetenskap och magi.
Största exportvara: Järnmalm och textilier.
Regenter: Kung Raymond och drottning Eleonor
Hon hade semester. Om natten sov hon i den största och mjukaste sängen i ett överdådigt gästrum med kuddar, mattor och tjocka draperier. Om dagarna strosade hon genom Ovions vindlande gator.
Tre dagar hade hon tillbringat inne i Ovion. Lianne hade köpt böcker och kläder och sett allt hon ville se: Kailiska Akademien och folkförsamlingen, Den Goda Cirkelns äldsta bokhandel, botaniska trädgårdarna och Kailiska Nationalmuseet med en artonhundra år gammal magibok, den första på Kaili som någonsin författats på latin.
Men hon hade gjort alltsammans ensam. Jonna måste arbeta. Styra Kaili. Läsa papper. Vifta åt tjänare och harkla sig och sånt. Visst hade de mysigt framför teven om kvällarna när de hejade på Adveliskas lag i Vattenspelet och ströföljde de andra tävlingarna, men Lianne längtade efter att faktiskt få umgås med Jonna.
Men när de kom runt nästa krök bredde ett storslaget landskap ut sig i dalen nedanför dem och Jonna stannade sin cykel.
“Nej det är inte långt kvar.” Hon skrattade och de ledde sina cyklar ner i gräset. Där bredde de ut en filt och satte sig att dricka. Det var en förnämlig plats som Jonna valt. Vita stenmurar ringlade upp och ner för kullarna omkring dem och får betade lite varstans. En bäck strömmade genom dalen och överbryggades av murade broar på tre ställen innan den rann ut i Ceathlan, den djupaste sjön på Kaili. Solen glittrade i det porlande vattnet och Lianne tänkte att dalen inte varit densamma utan solljuset. Tur att åtminstone Jonna klarade att ta fram solen igen.
“Jag älskar Kaili.” Salig betraktade Jonna dalgången.
