Ett halvår har gått sen första boken slutar. Det är tio månader kvar tills andra boken börjar. Extramaterial, spoof, julspecial, kalla det vad ni vill. Idag erbjuder jag en liten hälsning från Den Goda Cirkeln, att avnjuta i väntan på I levande mörker.
GOD JUL
/ Hanna
Lianne stängde ögonen.
Klart hon ville titta. Hon ville se husen, kanalen och trädgårdarna. Det var ju för utsikten som hon gått ut på balkongen. Men när hon tagit in staden vart hon tvungen att stänga ögonen och vinkla upp ansiktet mot solen. Det gick inte att motstå. Värmen klappade vinterbleka kinder och bara axlar. Ljuset var så starkt att ögonen inte kunde möta det. Men det var inte bara därför hon blundade. Hon behövde stänga ute synintrycken för att ta reda på om det påverkade stämningen som bodde i ljuset. Kunde hon känna mer?
Bara hon fokuserade på ljuset skiftade allt. Magin omringade henne och sjönk in i henne. Erfarenheten var ny och söt som mammas pajer i köket. Otroligt.
”Du tänker inte trilla över kanten, va?”
Lianne vände sig om.
Mamma stod på tröskeln till balkongen. ”Jag blir nervös.”
Lianne kikade ner. Det var hundratals meter till mark. ”Alltså … Jag tror faktiskt inte jag skulle dö om jag föll.” Hon kunde inte dölja stoltheten.
Mamma sa inget mer om det utan kisade upp mot den klarblå himlen. ”Kan du begripa att det är nyår om bara en vecka? Hemma i Nordherby är det vinter.” Hon såg på Lianne. ”Det har varit ett händelserikt år.”
Lianne nickade tyst. Minst sagt. Ingenting hade varit sig likt sen hon först kom till Kändo. Inte skolan, inte hemma. Inte kompisarna, inte mamma.
Vänta nu. ”Sa du att det är en vecka kvar till nyår?”
Mamma nickade. ”En vecka från idag.”
”Men då är det ju julafton!”
Mamma skrattade. ”Det är det! Tänk att jag inte alls tänkt på det.”
”Men om vi bott kvar i Götaboda då hade vi tänkt på det. Då hade vi kurat vid ljusstakar i beckmörker nu.” Lianne såg ut över ljuset. ”Det går inte att föreställa sig här.”
”Och vi hade ätit den där vidriga maten på skolans julbord …” Mamma förvred ansiktet. ”Fördärvad fisk och kletiga, feta röror.”
”Skinkan och köttbullarna var okej”, sa Lianne.
”Men det var också allt! De har inte fattat hur man använder vitlök i svensk mat.” Mamma skakade på huvudet på väg tillbaka till köket.
Jul. Det var ett mysigt påhitt ändå, tyckte Lianne. Förväntan och alla lamporna i mörkret. Julen var väl det mest magiska Tellus hade.
Hon tog ett djupt andetag och kände Serena kittla nacken. Fast det går ju inte upp mot riktig magi.
På andra sidan våningen öppnades en dörr och en röst ropade för att fråga om damerna var redo för utflykt.
Lianne stack fötterna i flipflops på väg mot hallen.
0 kommentarer